Wednesday, April 25, 2007

God Morgon, G1 the beginning #uppdaterad#

Tänkte börja skriva lite om Transformers historia, Generation 1 då. Vet inte om det finns intresse men ändå. Jag kommer att uppdatera min skrift om g1, svårt att ha allt i huvudet.

Roll out

Det som skulle komma att kallas Transformers Generation One var redan ett färdigt koncept. Hasbro i USA fattade tycke för bland annat tre figurserier som japanska Takara gett ut, Diaclone, Diacrone, Micronauts. Takara hade producerat sådan här figurer redan på slutet av sjuttiotalet, men enbart för den inhemska marknaden.

1984 började det, då släppte Hasbro ett gäng av Takaras gamla figurer. De kallades Transformers och var indelade i Autobots och Decipticons. Det sägs att allt som släpptes vid den här tiden var rester från Takaras fabrik. Man pumpade ut lite allt möjligt, bland annat Bumblejumper och Cliffjumper och Bumblebee i fel färger och med fel matchande backingcards. Bumblejumper sades ha varit ett misstag, vilket även hävdas i boken Transmanual (part one) men det är mer troligt att det var en rest från Takaras fabrik. Att Bumblejumper skulle varit misstag är troligen mest en myt, och det är ju en roligare tanke än att Hasbro och Takara passade på att pressa ut allt de hittade på lagret.

En annan figur där uppgifterna går isär är Blue(Silver)streak. Det har hävdats att där bara finns en silvrig variant, men enligt The unofficial guide to transformers var den första som gavs ut en figur med blå nedandel och silvrig topp, denna figur är den som visas upp i Bluestreaks manual. Hur till vida denna figur bara finns på bild i manualen eller verkligen har sålts vet jag inte. Det ryktas även finnas en helt blå version, men detta är obekräftat. (Det ska dock tilläggas att många förväxlar Transformers med sina tidigare nämnda Takara föregångare)

Under de följande åren fick vi se massor av figurer att komma ut. Många figurer återutgavs t.ex de från 1984 släpptes även 1985 o.s.v. Nästintill samtliga figurer fram till 1986 var Takara förlagor. Det finns ett par undantag, 1985 kom Deluxe insectiocons och Deluxe vehicles ut. Figurernas namn var, Barrage, Chop-shop, Venom, Ransack, Whirl och Roadbuster. Deluxe insecticons var en design från Artmic Company och Deluxe vehicles ursprung har jag inte i huvudet. En anna stor grabb som kom ut detta år var Jetfire (aka. Skyfire), figurens ursprung låg i Macross/Robotech Valkyrie och var en produkt från Tatsunoko. Det finns en Jetfire utgåva som faktiskt har Valkyrie loggan på sin vinge.

En annan spännande 85:a var Devestator, en figur som bestod av sex mindre figurer som känns vid namnet Constructicons. Dessa skulle komma att bli de första av många combiners/mergegroups. Devestator är intressant för att den innehöll sex figuer alla lika stora. Nu går jag händelserna i förväg men efterföljande innehöll fem, och en mittfigur som var större än övriga. Undantaget är Piranacon, men att den bildas av sex figurer är helt ologiskt, Overbite fyller ingen egentlig funktion. När jag ändå gått händelserna i förväg kan jag nämna att Predaking bestod av fem figurer, men de var avsevärt mycket större än de vanliga combiners/mergegroups. Således är den tyngst och dyrast.

1986 började Hasbro äntligen släppa egna figurer, med egen design. Det här året släpptes även en långfilm, denna var grunden till de figurer som kom ut. Personligen tycker jag att det finns många bra figurer, så som Ultra Magnus, Defensor, Superion, Metroplex, Menasor, Galvatron mfl. Men samtidigt är det även här man börjar tappa i kvalité, mest gällande utformningen/designen. Visst Transformers G1 hade många år kvar, men från 1986 och framåt blev det sämre och sämre. Visst fanns där floppar redan innan 1986, men de var få och designen var traditionell, snygg och oftast realistisk. 1986 och framåt blev en spaceage, visst finns här mycket bra figurer men jag tycker ändå grunden för minskad försäljning och nedläggning läggs här.

1987 bjöd även det på många godbitar, men de blev färre och färre. En personlig favorti kom dock under detta år Punch/Counterpunch, andra godbitar Computron och de två lyckade serierna med Headmaster och Targetmasters, innehållande den hittills störst figuren, Fortress Maximus. Ett stort misslyckande detta året var Throttlebots, fast liknande misslyckade föregångare så försökte man ändå. Visst bilarna innehar en del charm men de spelar ingen roll i robotens universum.

1988 blev mitt sista år. Jag fick/köpte enbart ett fåtal figurer detta år och de förblev i bra skick. Det blev aldrig aktuellt att roa mig med dem i någon större utsträckning. Det är ju så att som barn vill man ha nya grejor, de gamla har man ju lekt med tillräckligt. Tja då ger man ut Pretenders, jag fann inget nöje i dessa figurer. De var fula, otympliga och inte mycket att transformera. Dessutom förstod man inte alltid vad det skulle föreställa. Helt enkelt dog mitt och många andra ungars intresse ut det här året. Det (o)lustiga är att man försökte upprepa succén med Headmasters och Targetmasters genom varsen ny serie figurer (kallade JR), vilket borde lyckats. Men tyvärr, det misslyckades. Varför, tja de blev väl något andefattiga. Hela året känns dessutom väldigt plastigt, detta trots att även tidigare år hade bestått av bara plast. Under året gav man bland annat även ut en ny serie kallade Powermasters, men även de blev för plastiga och fula detta trots att Optimus Prime kom i en stor Powermaster utgåva. Mina sista figurer som barn blev Gunrunner och Bomb-Burst. Jämfört med Dirge, Hoist, Tracks som var mina första var dessa helt enkelt inget att ha.

1989 nu flippar det helt. Fantasin måste tagit helt slut. Actionmasters, Micromasters, Pretenders var figurerna som gällde under detta år. Inga var några hits och undergången var nära. Actionmasters var värst, kanske var det ett försök att efterlikna Action Force/Gi-Joe, hur som helst motiverade man dessa renodlade actionfigurer med att robotarna hade förlorat sin transformeringsförmåga och nu fick man istället göra vapen som kunde transformeras till olika fordon....lamt. I Europa gav man under denna period även ut några gamla figurer i nya förpackningar, de kallades Classic Heroes och bestod främst av de gamla favoriterna. De var ett desperat försök att få igång såväl gamla som nya Transformers fan. Dessvärre var det redan för sent. I och med de inte är släppt i staterna är dessa figurerna ganska värdefulla på andra sidan Atlanten.

1990. Sista året bjöd bara på nya Actionsmasters och Micromasters. Här finns inte mycket intressant att nämna. Tyvärr sagan var slut. Serien skulle dock fortsätta i Japan och Asien, där var intresset fortfarande stort. Många fler figurer är släppta i deras G1, och det finns många fler säsonger av TV-serien. Vi i Europa hade också några fler inslag som inte släppts i USA, under de sista åren släppte vi förutom Classis Heroes även ett par figurer som vi fick från Japanska G1.

Kanske ska man inte vara för hård, under perioden hade även tidigare populära leksaker som He-Man, Action Force/Gi-Joe, M-A-S-K mer eller mindre dött ut. Kanske var det bara så att min (vår) generation hade växt upp. Hur man än ser det så är Transformers G1 en av de längst levande leksaksserierna någonsin.


Smått och gott

Ratchet och Ironhide är förmodligen den största besvikelsen. Skillnaden mellan leksak och tv-serie är enorm. Syndaren är nog tv-serien, skaparna insåg att figurerna var för fula och gjorde om dem till coola snubbar.

Jetfire fick namnet Skyfire i tv-serien och därfinns få likheter. Anledningen stavas väl att Hasbro gillade Valkyrie designen köpte den, men man kunde inte gärna ha med figuren i den formen i tv-serien.

Andra frågetecken är Autobot Jumpstarters, Twin Twist och Top Spin. Dessa figurer är så impopulära att folk knappt vågar säga att de har dem i sin ägo. I princip är där inget att transformera, istället bygger de på att det är dra bak och släpp design, dvs de kan åka runt och se fula ut på heltäckningsmattan. Finns två liknande Decepticons, Runabout och Runamuck. Sjukt fula som robotar. Det märkliga är att man trots dessa floppar producerade Throttlebots, de byggde på samma princip och var precis lika missformade som robotar som Runabout och Runamuck. Throttlebots släpptes 1986 enligt mig början till förfallet (?)

Många figurer släpptes i olika varianter. Vanlig skillnad är plast vs. metall. Detta gäller främst bröst och tår. Länge trodde jag efter att ha läst det på nätet att Takara inte var snåla och producerade dem med metallinslag medans snåla Hasbro bara kostade på sig plast. Så är fallet i nutida släpp som Alternators och Binaltech, men så var inte fallet då. Kort sagt kan man nog säga att första släppen av figurerna hade metallinslag medan andra släppet hade plast, dvs en skillnad mellan första och andra utgåva. De i metall är generellt sett alltid värdefullast.

Det finns även massvis av andra skillnader, både på detaljnivå och backingcard/kartong nivå. Många skillnader grundar sig helt enkelt i att det bara är insertsen som är annorlunda, olika inserts är bland annat iron on patch, posters, decoy och minispies.

Mail-away. På baksidan av kartonger och backingcards satt något som kallas robot points, dessa klippte man ut skickade iväg och så fick man något skoj tillbaks. Bland figurerna som bara släpptes här syns framförallt Reflector. Andra figurer är Omnibotsen, Camshaft, Overdrive coh Downshift samt en serie med Dashers, Drill Dasher, Sky Dasher och F1 Dasher. De sistnämnda är helt misslyckade och fruktansvärt fula.

Piranacon består av sex små combiners, japp. En är onödig, japp. I giftset utgåvan får man bara fem!

Jag har särskilda minne av bland annat Hoist, Hardhead, Metroplex, Prime, Inferno, Dirge och Streetwise. Jag minns var och när jag fick dem. De har således en särskild plats hos mig.

Detta var allt för nu. Om ni har frågor, åsikter, önskemål bara maila eller använd mina comments

2 comments:

Mjömark said...

http://www.tokyomango.com/photos/uncategorized/2007/04/25/1000.jpg

Optimus Prime said...

frenzylurarna är sjukt coola...